Tankar

Ibland kan jag titta på lilla Linus och bara känna hur glad jag är att jag har den där lilla killen. Hur mycket vi kämpade under de där åtta månaderna innan han kom ut. Vilken tur att allt gick vägen alla de där gångerna vi var inne akut och man inte kunde lova nåt, fy fasen, ibland kommer det bara till en vilken tur man har ibland. Det roliga är att de flesta gärna vill tala om för en att man inte ska tänka på det där eftersom det gick bra och är över men det är lätt för de som inte upplevt det att säga. De där månaderna av ren och skär rädsla och panik hur ska man bara kunna glömma de?

Är helt övertygad om att hela resan med kidsen, graviditeterna och förlossningarna och allt runt omkring gjort att jag har sån otrolig separationsångest från kidsen och att jag alltid vill ha dom nära, det där tänk om har etsat sig fast. Ja en sak är säker iaf, älskar de där små godingarna.